23 november 2009
Ansiktsbehåring
Det går en dum reklam på TV. Eller, de flesta reklamerna är ju dumma men jag tänker på en speciell. För någon rakapparat.
De frågar om man gillar att låta bli att raka sig över helgen och om man gör det så ska man använda deras rakapparat för den rakar visst lite bättre än alla andra rakapparater som finns konstigt nog.
Hur som helst så har inte reklamen så mycket att göra med det jag sitter och tänker på just nu ändå. Det är bara det att jag gärna låter bli att raka mig över huvud taget. Om det inte hade varit för våra sociala konventioner som säger att om man ser ut som ett hemlöst Tjernobyloffer på kinderna så kommer folk titta konstigt på en.
Jag har alltså en inte alltför tät skäggväxt.
Just nu struntar jag dock i det för jag har inte rakat mig sen någon dag innan helgen och ser följaktligen lätt strålskadad ut.
Detta om detta.
De frågar om man gillar att låta bli att raka sig över helgen och om man gör det så ska man använda deras rakapparat för den rakar visst lite bättre än alla andra rakapparater som finns konstigt nog.
Hur som helst så har inte reklamen så mycket att göra med det jag sitter och tänker på just nu ändå. Det är bara det att jag gärna låter bli att raka mig över huvud taget. Om det inte hade varit för våra sociala konventioner som säger att om man ser ut som ett hemlöst Tjernobyloffer på kinderna så kommer folk titta konstigt på en.
Jag har alltså en inte alltför tät skäggväxt.
Just nu struntar jag dock i det för jag har inte rakat mig sen någon dag innan helgen och ser följaktligen lätt strålskadad ut.
Detta om detta.
MEW
Jag var på konsert igår. MEW. Dessa danska gossar som balanserar på den tunna gränsen mellan det alldeles geniala och det alldeles för pompössvullstiga. I alla fall på skiva, även om de i mina öron klarar genialiteten med hästlängder. Live tar de ett steg från svullet, åtminstone på klubbspelningar som den igår.
Trots att de började med att bränna av de bästa låtarna från senaste skivan och en brottarhit som Am I wry? så var det inte förrän i låten efter, 156, som de slappnade av och drog igång på allvar. Sedan var det dansk straffspark i en timme.
Man blir ju nästan lite generad när man ser ett band som är så snortighta som MEW är. Även om de kanske bara spelade på tre fjärdedelskapacitet så satt ju de där tre fjärdedelstakterna som smäckar.
För övrigt tycker jag att Trägårn är en bedrövlig konsertlokal. För låg scen och alldeles för ljust. Men ljudet kan man inte klaga på. Inte igår.
Trots att de började med att bränna av de bästa låtarna från senaste skivan och en brottarhit som Am I wry? så var det inte förrän i låten efter, 156, som de slappnade av och drog igång på allvar. Sedan var det dansk straffspark i en timme.
Man blir ju nästan lite generad när man ser ett band som är så snortighta som MEW är. Även om de kanske bara spelade på tre fjärdedelskapacitet så satt ju de där tre fjärdedelstakterna som smäckar.
För övrigt tycker jag att Trägårn är en bedrövlig konsertlokal. För låg scen och alldeles för ljust. Men ljudet kan man inte klaga på. Inte igår.
Programblad
När man går upp tidigt får man nya perspektiv på saker och ting. Bland annat infinner sig det här lite suddigt luddiga inifrånperspektivet efter en stund.
Det var längesen jag gick upp innan halv 7 innan idag. Men det är väl bra att träna på sånt antar jag. Annars är det som sagt svårare att gå och lägga sig tidigt än att gå upp tidigt.
Så, jag har alltså börjat blogga igen. Varför i hela världen då, kanske någon därute undrar. Det ska jag tala om.
Till våren flyttar jag till Stockholm för att praktisera på en av Sveriges största tidskrifter, med en upplaga på över 170 000 för papperstidningen och mer än 100 000 unika besökare på webben i veckan, Icakuriren. Alltså kommer jag lämna Göteborg och flera av mina vänner så bloggen är ett bra sätt att hålla kontakten. Och så är det ett bra ställe att publicera en massa reklam om Icakuriren också.
Twitter killed the blog star
Annars känner jag att bloggandet har gått ganska kraftigt bakåt överlag det senaste året. Säkert mycket på grund av alla dessa minialternativ som poppat upp i och med Facebook och Twitter. Lite larvigt kan jag tycka. Om man nu inte håller på med haikus eller nått och kan trycka in något kärnfullt under den där teckengränsen. Själv gillar jag ju att breda ut mig lite ganska mycket.
PS. Jag handlar på Konsum.
Det var längesen jag gick upp innan halv 7 innan idag. Men det är väl bra att träna på sånt antar jag. Annars är det som sagt svårare att gå och lägga sig tidigt än att gå upp tidigt.
Så, jag har alltså börjat blogga igen. Varför i hela världen då, kanske någon därute undrar. Det ska jag tala om.
Till våren flyttar jag till Stockholm för att praktisera på en av Sveriges största tidskrifter, med en upplaga på över 170 000 för papperstidningen och mer än 100 000 unika besökare på webben i veckan, Icakuriren. Alltså kommer jag lämna Göteborg och flera av mina vänner så bloggen är ett bra sätt att hålla kontakten. Och så är det ett bra ställe att publicera en massa reklam om Icakuriren också.
Twitter killed the blog star
Annars känner jag att bloggandet har gått ganska kraftigt bakåt överlag det senaste året. Säkert mycket på grund av alla dessa minialternativ som poppat upp i och med Facebook och Twitter. Lite larvigt kan jag tycka. Om man nu inte håller på med haikus eller nått och kan trycka in något kärnfullt under den där teckengränsen. Själv gillar jag ju att breda ut mig lite ganska mycket.
PS. Jag handlar på Konsum.
17 november 2009
Och nu tar det hus i helvete...
Tar detta något unika tillfälle att komma tillbaka till blogosfären. Mannen på bilden, hur liten han än må vara, är Jan Guillou. Han berättar om journalistiken och sanningen om spionaffären. Han kanske är mer underarm än någon annan människa jag mött och han är en jäkel på att snacka. Han vet, han kan och har gjort precis allt som jag skulle vilja veta, kunna och göra.
Han kanske inte är någon förebild direkt men i alla fall en ytterst intressant människa.
En sanningssägare och På Spåret-deltagare med ett vokabulär som är otroligt omfångsrikt.
"Jag skäms inte för någonting", "...fängelse var således bättre än att vinna Pulitzer-priset" och "jag brukar ytterst sällan bedriva utpressning i mitt journalistiska arbete". Några magnifika citat av den store.
26 juni 2008
24 juni 2008
Resan och målet
Om två dagar är det precis ett år sedan jag startade bloggen. Om två dagar kommer jag låta bloggen somna in.
Allt har väl inte blivit precis som jag har tänkt att det skulle bli men det har varit jäkligt skoj ändå.
Bli nu inte alltför ledsna för jag har lite andra grejer på gång istället. Två grejer för att vara lite mer exakt. En av dem kommer jag att presentera på torsdag i det allra sista inlägget. En lite mer lättviktig grej om ni förstår vad jag menar...
Ett inlägg som av en händelse också kommer bli inlägg nummer 400.
Allt har väl inte blivit precis som jag har tänkt att det skulle bli men det har varit jäkligt skoj ändå.
Bli nu inte alltför ledsna för jag har lite andra grejer på gång istället. Två grejer för att vara lite mer exakt. En av dem kommer jag att presentera på torsdag i det allra sista inlägget. En lite mer lättviktig grej om ni förstår vad jag menar...
Ett inlägg som av en händelse också kommer bli inlägg nummer 400.
20 juni 2008
19 juni 2008
Vidare
Låt mig utveckla mitt "Avgå inte Lagerbäck-tänk".
Vad skulle vara bättre? Vad skulle vi få istället?
SvFF skulle aldrig kunna tänka sig en utländsk förbundskapten (något som jag ser som den enda möjligheten för svensk fotboll att ta nästa steg) utan man skulle fortsätta med sina avdankade division tre spelare som gått SvFF:s ledarutbildning steg 3 eller vilket steg det nu är som är det "bästa".
På sin höjd skulle vi få Torbjörn Nilsson eller möjligtvis Roland Nilsson men det duger inte riktigt för en nation som hungrar, om inte kräver, framgång i stora mästerskap.
Vi missade det enda tänkbara svenska alternativet när Svennis blev mexare så nu återstår det bara en utlänning. Gärna en med stor rutin från klubblagsspel.
Vad gör Attilio Lombardo idag?
Vad skulle vara bättre? Vad skulle vi få istället?
SvFF skulle aldrig kunna tänka sig en utländsk förbundskapten (något som jag ser som den enda möjligheten för svensk fotboll att ta nästa steg) utan man skulle fortsätta med sina avdankade division tre spelare som gått SvFF:s ledarutbildning steg 3 eller vilket steg det nu är som är det "bästa".
På sin höjd skulle vi få Torbjörn Nilsson eller möjligtvis Roland Nilsson men det duger inte riktigt för en nation som hungrar, om inte kräver, framgång i stora mästerskap.
Vi missade det enda tänkbara svenska alternativet när Svennis blev mexare så nu återstår det bara en utlänning. Gärna en med stor rutin från klubblagsspel.
Vad gör Attilio Lombardo idag?
Avgå inte!
För en gångs skull var det inte Lagerbäcks fel. Denna gången vek spelarna ner sig fullständigt. Med ett undantag.
Visst fanns intentionerna där men det var inte tillräckligt. Zlatan och Henke flöt omkring där uppe som två Sovjetiska övergivna rymdsonder. Johan Elmander får nu inte vistas närmare än 20 meter från ett mittfält. Ytterbackarna slog bort fler bollar än Jesper Parnevik en dålig dag. Ett tag trodde jag vi hade Sven Nylander på plan för vi var alltid som bäst fyra på andrabollarna. Petter Hansson sprang, nickade och sparkade på alla bollar som kom i närheten, och några som inte gjorde det (1-0 målet).
Dock visade Fredrik Ljungberg en gång för alla att gammal inte alls alltid är äldst utan att gammal då och då även kan var ung, sprallig och full av energi. Ljungberg var den ende som kunde gå av planen med hedern i behåll utan att heta Igor eller Boris i förnamn.
Visst fanns intentionerna där men det var inte tillräckligt. Zlatan och Henke flöt omkring där uppe som två Sovjetiska övergivna rymdsonder. Johan Elmander får nu inte vistas närmare än 20 meter från ett mittfält. Ytterbackarna slog bort fler bollar än Jesper Parnevik en dålig dag. Ett tag trodde jag vi hade Sven Nylander på plan för vi var alltid som bäst fyra på andrabollarna. Petter Hansson sprang, nickade och sparkade på alla bollar som kom i närheten, och några som inte gjorde det (1-0 målet).
Dock visade Fredrik Ljungberg en gång för alla att gammal inte alls alltid är äldst utan att gammal då och då även kan var ung, sprallig och full av energi. Ljungberg var den ende som kunde gå av planen med hedern i behåll utan att heta Igor eller Boris i förnamn.
13 juni 2008
Midsommar, biatch!
Denna kvällarnas kväll. Livets ursprung och energikälla. Denna urkraft.
Big bang hände på en midsommarafton!
Vad händer i år då?
Big bang hände på en midsommarafton!
Vad händer i år då?
Renässans
Jag har suttit och hållt på detta TV-tipset ett bra tag nu. John from Cincinatti som av en händelse rullar på SVT och har hunnit upp i fyra eller fem avsnitt vid det här laget.
Om man ska beskriva serien så är det näst intill omöjligt att inte nämna systerserien Deadwood med den skillnaden att större delen av serien utspelar sig på en surfingbräda, ett slummotell, en surfshop och ett hippiehus i Imperial Beach istället för på en hästrygg, en saloon/bordell, en järnhandel och ett nybyggarhus i Deadwood. Eller så kan man ju dra till med att det är snäll-Arkiv X utan FBI-agenter skrivet av Beach Boys när de mådde som sämst tillsammans med en pingstpastor.
Men miljön är inte det bästa med JFC utan dialogen, eller ska jag säga monologen. Det riktigt sjunger om de svador som speciellt Ed O'Neill drar av som sin sinnesförvirrade ex-polis (det tog ett tag innan han lyckades gottgöra alla dessa hemska år av Married with children kan jag säga). Orden är i det närmaste shakespeareska och skapar i detta surfsammanhang en verfremdungseffekt som är fullkomligt lysande. Anledningen till att Deadwood inte nådde lika långt på den punkten är just den historiska kontexten. Jag har ingen direkt kunskap om hur nybyggarna talade och kan heller inte därför ta ställning till dialogen.
Synd bara att jänkarna (som vanligt) måste förstöra allt sådant som de inte förstår. Serien blev nedlagd efter första säsongen.
Om man ska beskriva serien så är det näst intill omöjligt att inte nämna systerserien Deadwood med den skillnaden att större delen av serien utspelar sig på en surfingbräda, ett slummotell, en surfshop och ett hippiehus i Imperial Beach istället för på en hästrygg, en saloon/bordell, en järnhandel och ett nybyggarhus i Deadwood. Eller så kan man ju dra till med att det är snäll-Arkiv X utan FBI-agenter skrivet av Beach Boys när de mådde som sämst tillsammans med en pingstpastor.
Men miljön är inte det bästa med JFC utan dialogen, eller ska jag säga monologen. Det riktigt sjunger om de svador som speciellt Ed O'Neill drar av som sin sinnesförvirrade ex-polis (det tog ett tag innan han lyckades gottgöra alla dessa hemska år av Married with children kan jag säga). Orden är i det närmaste shakespeareska och skapar i detta surfsammanhang en verfremdungseffekt som är fullkomligt lysande. Anledningen till att Deadwood inte nådde lika långt på den punkten är just den historiska kontexten. Jag har ingen direkt kunskap om hur nybyggarna talade och kan heller inte därför ta ställning till dialogen.
Synd bara att jänkarna (som vanligt) måste förstöra allt sådant som de inte förstår. Serien blev nedlagd efter första säsongen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
